Utlysningen Ragnar Söderbergforskare i medicin 2015 är nu stängd. Här berättar Carl-Henrik Heldin, ordförande i sakkunniggruppen, om granskningsprocessen.
Utlysningen Ragnar Söderbergforskare i medicin 2015 är stängd. Nu börjar sakkunniggruppen sitt arbete. Med hjälp av ordföranden Carl-Henrik Heldin berättar vi här hur granskningsprocessen går till.
Det stora arbetet med att granska ansökningarna i medicinutlysningen utförs av vår sakkunniggrupp. Den består av åtta forskare som alla tillhör de främsta inom svensk medicinsk forskning. Sakkunnigprocessen sker i tre steg: En första bedömning, därefter ett sammanträde i sakkunniggruppen och slutligen intervjuer med de mest kvalificerade forskarna. Allra sist fattar stiftelsens styrelse beslut om beviljning.
Här kommenterar Carl-Henrik Heldin, mångårig ordförande för sakkunniggruppen, varje steg i processen.
1. Första bedömningen
Så här går det till:
Ansökningarna fördelas mellan de sakkunniga, som gör en första bedömning. Var och en av de sakkunniga har möjlighet att prioritera 16 ansökningar för vidare bedömning. Varje ansökan läses av minst fem sakkunniga.
I det här skedet är de sakkunniga anonyma för varandra. Under hela bedömningsprocessen är de även anonyma gentemot de sökande. Om en sakkunnig har jäv på någon ansökan får han eller hon inte bedöma denna. Till jäv räknas bland annat familjeband och nära professionellt samarbete.
Carl-Henrik Heldin:
– Vi bedömer kvalifikationerna de sökande har i form av publikationer, originaliteten i de frågeställningar de tänker bearbeta, samt hur de tänker få svar på sina frågeställningar. Sedan vill vi även veta vilken förmåga forskaren har att ta ansvar för ett eget forskningsprojekt och en egen forskningsgrupp.
– Vi brukar tillmäta meriterna och forskningsprogrammet lika stor betydelse, fifty-fifty. Men eftersom det handlar om unga forskare är det viktigt att ge möjlighet för chanstagande. Man ska kunna få anslag på basis av en väldigt spännande idé som man vill utveckla. Men man måste ändå ha tillräckliga meriter, annars har man ingen chans i den hårda konkurrensen.
2. Sammanträde
Så här går det till:
När de sakkunniga har gjort sina första bedömningar träffas de för att diskutera de högst prioriterade forskarna. Alla forskare som blivit högst prioriterad av någon sakkunnig finns med i diskussionen. Om en sakkunnig har jäv på någon ansökan lämnar han eller hon rummet när denna diskuteras.
Sammanträdet resulterar i en rankinglista över de mest kvalificerade forskarna. En sakkunnig skriver även ett utlåtande om varje ansökan, där för- och nackdelar med forskningsprojektet framgår. Utlåtandet utgör sedan underlag för beslut om beviljning.
Carl-Henrik Heldin:
– Vid mötet får man möjlighet att diskutera för- och nackdelar med ansökningarna. De sakkunniga är forskare med olika forskningsinriktning och tillsammans besitter de en väldigt bred kunskap. Det har hänt att en ansökan i första steget fått väldigt gott omdöme från en eller flera sakkunniga men att det vid mötet finns en annan sakkunnig som sitter inne med särskild kunskap. Denna kan då säga: "Den här forskningen ser bra ut, men går faktiskt inte att göra".
– Sammanträdet ger ofta en väldigt bra bild av både forskaren och projektet. Den bilden kan man inte få av att individer sitter på sina kammare och läser.
3. Intervju och beslut
Så här går det till:
Stiftelsens styrelse tar del av de sakkunnigas underlag i form av rankinglista och utlåtande. De sakkunniga kontaktar även två referenspersoner per aktuell forskare. De högst rankade forskarna kallas sedan till intervju med styrelse och två sakkunniga. Efter intervjuerna värderas rankningslistan ännu en gång av sakkunniga. Med rankinglistan som underlag fattar styrelsen sedan beslut om beviljning.
Carl-Henrik Heldin:
– Intervjun ger en ytterligare dimension och kan komma att ändra rangordningen. Men det viktiga är att hitta duktiga forskare, inte duktiga skådespelare. Vissa personer är skickligare än andra på att förföra ett auditorium.
– Vi sakkunniga ställer huvudsakligen vetenskapliga frågor, för att penetrera hur väl den sökande har tänkt igenom sitt projekt. Intervjun syftar även till att utröna om de sökande är potentiella ledare som klarar av att ta sig an en forskningsgrupp och bli en framtida forskningsstjärna.
Carl-Henrik Heldin är professor i molekylär cellbiologi vid Ludwiginstitutet för cancerforskning och Uppsala universitet.
Läs mer:
Utlysningen Ragnar Söderbergforskare i medicin
Föregående års sakkunniga
Intervju med Carl-Henrik Heldin 2013
