En akademi föds

11 jan, 2011 | Infrastruktur- och Nätverksstöd

En ny svensk vetenskapsakademi för yngre forskare befinner sig i startgroparna. Initiativtagare är Kungliga Vetenskapsakademien (KVA), inspirerad av bl.a. ”Die Junge Akademie” i Tyskland vars syfte är att fånga upp den kreativa potentialen hos den kommande generationen av ledande forskare. Sveriges Unga Akademi, som finansierades av ett initieringsanslag på 3 miljoner kronor från Ragnar Söderbergs stiftelse, har i år beviljats ytterligare 10 miljoner kronor. Stiftelsen träffade verksamhetschefen Anna Sjöström Douagi som befinner sig mitt uppe i förberedelserna för ett spännande år.

Varför är det viktigt med en ung akademi?
– I Sverige har det saknats ett forum för unga framgångsrika forskare att träffas och diskutera vetenskapliga frågor och forskningspolitiska villkor. Inte för att det ska fungera som en fackförening, men tillsammans kan man se mönster på ett annat sätt. Man kan gå ihop och tackla de systemfel som man ser från sitt perspektiv. Det är superviktigt.

Varför nu?
– Hade inte KVA startat det nu, hade någon annan gjort det. Det ligger i tiden att man satsar på unga forskare. Det finns politiska initiativ. EU-kommissionen har jobbat rätt mycket med frågan om forskarkarriärer, hur man ska undanröja hinder för mobilitet och tillsätta forskare i öppen konkurrens. För att Europa ska kunna konkurrera i framtiden måste vi konkurrera med kunskap, inte med billig arbetskraft. Då måste vi få unga forskare att vilja fortsätta forska. Det är viktigt att de känner att de får ha en röst i det politiska spelet, att de tas på allvar.

Anna nämner den s.k. autonomipropositionen som ett exempel, där regeringen hade kunnat vända sig till den unga akademin för att få deras syn på saken.

Vad hoppas ni uppnå på sikt?
– Att akademin blir en etablerad grupp som man ser som en kraft i svensk forskningspolitik, som man vänder sig till för råd. Även att gruppen kan hitta på oanade, häftiga projekt som man inte kan förutspå ännu, som kan leda till banbrytande upptäckter, saker som inte hade hänt utan akademin. På personlig nivå för ledamöterna hoppas jag att de själva ska tränas i att diskutera och nätverka, så att de blir bättre forskare i framtiden, kan prata över ämnesgränserna och kommunicera sina budskap. Att det blir en träningsplats för dem som gör dem ännu mer framgångsrika.

Varför är tvärvetenskap så betydelsefullt?
– Tvärvetenskap leder till nya upptäckter som man inte alltid kommer fram till om man stannar inom sin disciplin. Ju längre man varit inom den, desto mer blir man inkörd i tankemönster, så här och så här är det, och man ifrågasätter dem lite mindre ju längre man stannar inom ett fält. Unga forskare som precis har börjat är lite mer öppna för att tänka tokigt, för osannolika samarbeten som eventuellt leder till saker som man inte kunnat tänka sig.


Bild från grundandet den 27 maj 2011 / Foto: Marcus Marketic ©KVA
I KVA:s årsberättelse 2009 berättar den dåvarande ständige sekreterare Gunnar Öquist om hur ”unga forskare i allt för hög grad är beroende av etablerade forskare och dess villkor… [de] behöver en egen plattform att verka från”. Ska ni verka som en uppstickare?
– Ja, det hoppas jag verkligen, en pigg uppstickare som säger ifrån. Jag upplever att man från KVA uppmanar unga akademien att ha sin egen röst, även om den skulle yttra sig tvärtemot KVA. Jag hoppas att det blir en obekväm röst i forskningspolitiken, som kan påtala saker som inte fungerar, men att man även kan fungera som inspiration för ännu yngre forskare.

I akademin blir man invald eftersom man har uttryckt önskan att arbeta tvärvetenskapligt och driva forskningspolitiska frågor. Anna hoppas att ledamöterna blir en aktiv grupp människor som tar initiativ.
– Jag hoppas att även media vänder sig till den här gruppen för paneldiskussioner. Genom tillträdde till media skulle man även kunna entusiasmera andra människor och visa på potential. Vi talar ju om ledamöter som tycker det är kul att forska och som det har gått bra för. Samtidigt hoppas jag att det inte blir som en klubb för inbördes beundran, att andra unga forskare i Sverige ska tycka att den här gruppen inte har med oss att göra för att det är de som det går bra för, som det regnar miljoner över.

Anna verkar högst angelägen om att villkoren för unga forskare behöver förbättras avsevärt överlag, att forskaryrket kan struktureras samtidigt som det ges utrymme till kreativitet.
– Kreativitet, om nu Sverige har en sådan ambition, är att trots vår lilla storlek ändå vara en forskningsnation. På Jan Björklunds hemsida står det att ett av hans mål är att Sverige ska ta hem fler Nobelpris. Om man överhuvudtaget ska komma i den ligan då måste kreativiteten blomma av bara fasiken, man måste hitta så många gödselmedel som man bara kan för att hjälpa till. I dagens forskarstruktur beror det mycket på var du hamnar, det handlar om att få verka i kreativa miljöer och tid och utrymme att få vara kreativ.

Vad blir de samhälleliga implikationerna av att ha en ung akademi?
– Jag hoppas att det kan vara en röst som kan påverka framför allt det som jag själv upplevt som det jobbigaste, tjänstestrukturen för forskare. Bristen på karriärvägar, inga tydligheter överhuvudtaget, tillfälliga anställningar, inga tydliga regler för vem som är senior forskare, eller junior… Om man vill att folk ska bli forskare, behöver man kunna säga, ”det är det här som gäller”. Idag vet du inte vad det är eller var du hamnar. Det handlar mycket om tillfälligheter.

Om akademins möjligheter och utmaningar talar Anna ofta i förhoppningar och belyser att det är först med de ännu icke valda ledamöterna som akademin tar form på allvar, då dessa tillsammans ska bestämma vad man vill göra och hur.
– Jag tycker att statuterna ska vara ett levande dokument så att den unga akademin, vid behov, kan ändra på det när saker inte passar dess verksamhet. Jag gör ett utkast som KVA får godkänna och sen får de första 20 ledamöterna det i handen, så har de någonting att börja jobba med. Vitsen är att ledamöterna skall forma verksamheten, det är deras aktiviteter och organisation.

De övergripande syftena med att skapa en svensk akademi för yngre forskare är att:

  • skapa ett forum där yngre forskare kan föra en vetenskaplig dialog över ämnesgränserna och få idéer till nya frågeställningar
  • uppmuntra yngre forskare till att använda sin vetenskapliga expertis för att förbättra vetenskapens ställning i samhället
  • möjliggöra för yngre forskare att samverka för att påverka den svenska forskningspolitiken
  • skapa ett nationellt nätverk med framtidens vetenskapliga ledare
  • skapa ett forum via vilket yngre forskare kan skapa nätverk med andra unga akademier och forskare i världen.

(Ur ansökan till Ragnar Söderbergs stiftelse)

Om urvalet av ledamöter:

  • I en inledande urvalsomgång har man sammanställt en lista med unga forskare som befinner sig upp till cirka 10 år efter disputation och tilldelats betydande anslag eller på annat sätt utmärkt sig inom sitt fält. De utvalda får sedan en inbjudan att bli ledamot och får motivera varför. En tvärvetenskaplig panel bestående av en ledamot per klass från KVA kommer efter intervjuer att välja ut den unga akademins första cirka 20 ledamöter.
  • Ett första möte med de nya ledamöterna planeras till maj 2011.
  • Sveriges Unga Akademi skall på sikt bestå av 40 ledamöter.
  • Mandatperioden blir på fem år.

(Källa: KVA)